Kränkt.se har träffat Jonas Agnvall, jurist på Datainspektionen och expert på nätkränkningar. Här förklarar han det juridiska finliret när det gäller att bedöma om en text eller bild är kränkande eller inte.

Jonas, de flesta anmälningar om nätkränkningar som Datainspektionen tar emot passerar ju ditt bord. Är nätkränkningar ett stort problem?

Ja, varje dag tar vi emot samtal och mejl från personer som tycker att de blivit oschysst behandlade på nätet, till exempel genom att någon pratar skit om dem eller lagt upp någon bild på dem mot deras vilja. Tyvärr är det inte bara unga som råkar ut för det här, utan även många vuxna hör av sig.

Vad säger egentligen personuppgiftslagen om nätkränkningar?

Det finns inget i personuppgiftslagen som rör just kränkningar på Internet. Det lagen säger är att man inte får publicera uppgifter om en person som kränker den personliga integriteten. Här är det viktigt att komma ihåg att personuppgifter inte bara är sånt som namn och personnummer, utan även bilder och filmer där man kan känna igen personerna.

Vad betyder egentligen "personlig integritet"?

Det är inte lätt att svara på. Just "personlig integritet" är ett begrepp som används i rättsliga sammanhang men det finns ingen exakt definition av vad det är. Enkelt förklarat har vi alla rätt till ett privatliv, till att ha "hemligheter" som andra inte ska få veta om.

Och vad betyder "kränkning"? Vem bestämmer vad som är kränkande? Var går gränsen mellan att man "höjer tonen" och att man "kränker" någon?

Det finns inget exakt svar på de frågorna. Man måste bedöma varje fall för sig och det är där vi jurister kommer in. Vi tittar bland annat på hur stor risken är för att personuppgifterna sprids till många människor. När det gäller nätkränkningar är ju den risken alltid väldigt stor.

Vi försöker också bedöma varför någon publicerade personuppgifterna. Om man gör det för att kritisera eller väcka debatt, så kan det ibland var okey att publicera uppgifter som kan kännas kränkande för personen som "hängs ut". Vi jurister kallar det för att man publicerar uppgifterna därför att man har ett "journalistiskt ändamål", men den person som publicerar uppgifterna på en webb eller blogg eller forum behöver inte vara journalist eller skriva för en tidning.

Fall 1: Fängelse och miljonböter för Youtube-filmer

Sex killkompisar i åldrarna 16-20 år har lagt upp filmer på Youtube som kränker och förtalar ett 30-tal unga tjejer. På filmerna finns bilder på tjejer i åldrarna 13-17 år med nedsättande texter och sexuella anspelningar. Bilderna har hämtats från Bilddagboken.

Jonas kommentar: De här killarna åtalades och fälldes för grovt förtal. Fyra dömdes till samhällstjänst mellan 20-45 timmar. En dömdes till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. En dömdes till ungdomsvård och ungdomstjänst 35 timmar. Dessutom dömdes killarna att betala skadestånd till flickorna på sammanlagt flera hundra tusen kronor.

Fall 2: Skitsnacket på skolans Facebook-sida

En skola har starta en Facebook-sida där både lärare och elever kan vad som händer på skolan. I flera kommentarer publiceras det nedsättande uppgifter om elever. En lärare vänder sig till Datainspektionen och är upprörd över att skolan inte gör något åt det.

Jonas kommentar: En skola som startar en Facebook-sida har ansvar för allt som publiceras på sidan, även elevernas kommentarer om varandra. Skolan måste ha någon som löpande ser över Facebook-sidan och som tar bort kommentarer som är kränkande, annars kan skolan faktiskt bli skyldig att betala skadestånd om en elev skulle bli trasserad av andra elever på skolans egen Facebook-sida.

Fall 3: Hata-grupp på Facebook

En rektor på en skola hör av sig till Datainspektionen och berättar att det startats en "hata-grupp" på Facebook där en elev på skolan hängs ut. Facebook-sidan heter "Alla vi som hatar NN" och på sidan står en massa nedsättande kommentarer om elevens utseende och beteende.

Jonas kommentar: Här vilar ansvaret på flera. Självklart på den som skapat gruppen, men även på de som i sin tur skriver kommentarer på Hata-gruppens sida. Dessutom har Facebook ett ansvar att se till att sånt här inte förekommer.

I såna här lägen lönar det sig ofta att vända sig direkt till det företag som driver en community, i det här fallet till Facebook. Kan man visa att sidan bryter mot communityns egna användarvillkor så är chansen god att sidan eller inlägget kommer att tas bort.